Vatten – mänsklig rättighet eller handelsvara?

Ibland frågar folk mig varför jag inte är miljöpartist när jag är så engagerad i miljöfrågor. Det finns många svar på den frågan, men igår var jag så stolt över att vara vänster och miljöaktivist – ekosocialist.

Igår anordnades en konferens om det första s.k. medborgarinitiativet. Det innebär att EU-medborgare kan få ta upp en viss fråga med parlamentet och kommissionen, om de lyckas samla in en miljon underskrifter på mindre än ett år. Skendemokrati i sitt esse.

Många människor har naturligtvis försökt men bara ett initiativ har lyckats sedan det godkändes i Lissabonfördraget som ratificerades 2009. Initiativet heter Right2Water och de lyfte alla EU-medborgares rätt till vatten, god vattenkvalité och god tillgång till sanitära möjligheter. Det är ett riktigt bra och beundransvärt initiativ, all heder åt dem. Jag minns att jag själv skrev under på det under Almedalsveckan när dem var där.

 

Salen där ett par hundra samlats för att diskutera EU:s vattenpolitik och vattenmiljö var fylld av förväntansfulla medborgare och stämningen var på topp. Kommissionen var där, miljöutskottets ordförande var där och såklart initiativtagarna. Här är en bra intervju med ordföranden för initiativet, Anne-Marie Perret.

Vatten – vara på marknaden eller ett arv?

När toppolitiker ska snacka så ska de alltid snacka så långt att det är en konst att förstå vad de egentligen vill. Kontentan var att vatten är en mänsklig rättighet, men efter det gick åsikterna isär. Den stora debatten kretsade kring huruvida vatten är en allmännytta eller en vara på den fria marknaden.

Enkelt kan det sägas att kommissionen (nyliberala tjänstemän) och EU:s Vattengrupp, samt en socialdemokratisk ledamot från Storbritannien sa att vatten kan privatiseras. Företag kan få göra vinst på folks behov av vatten så länge de följer EU-lagarna, och de EU-lagar vi har är bra. Den socialdemokratiska ledamoten menade att privatisering är bra så länge det finns en statlig kontrollmyndighet som garanterar att företagen sköter sig.

Vatten – en klassfråga

Alda Sousa, en vänsterledamot från Portugal, hade det absolut bästa inlägget som jag hörde. Medan alla grupper talade om att vatten var en mänsklig rättighet nämnde Sousa elefanten i rummet; nämligen att EU:s åtstramningspolitik leder till att människor i EU inte har tillgång till vatten.

I krisens spår tvingas EU-länder att privatisera allmännyttan (i Sverige görs det för skojs skull) och priserna på underhållet ökar. Den höga arbetslösheten gör att många människor inte har råd att ens betala de mest basala räkningar, som vattenräkningen. Den mänskliga rättigheten stängs av för dem som inte kan betala för sig. I Portugal är 24 000 hushåll utan vatten och situationen är liknande i Grekland och Spanien också.

De som drabbas är de absolut fattigaste, tillgången till vatten måste vara en mänsklig rättighet, det kan aldrig ses som en handelsvara på en marknad. Istället ska vi se det som ett arv som förvaltas av en icke-vinstdrivande stat. Det är att värna miljön och människor, avslutade Sousa.

Det som hände efteråt var att den gröna ledamoten Bas Eickhart gav en rejäl avhyvling till kommissionen, sade att anslagen till vattenpolitiken var för låga samt att ambitionerna för klimatmålen var skrattretande.  Eickhart var heller inte helt negativ till privatisering av vatten. Han sa INGENTING om den mänskliga faktorn, INGENTING om människor som inte har råd med vattenräkningen.

Då var jag stolt Vänsterpartist. Att kunna se den mänskliga faktorn i miljöpolitiken, det står Vänsterpartiet för. Klimat- och miljösolidaritet kommer från vänster, det råder det ingen tvekan om.

Imorgon är det dags för event om djurförsök inom forskning (nödvändigt eller tradition?) och sedan event om hormonstörande kemikalier som kommer i kontakt med barn. Upplyftande. Hoppas på människo- och djurvänliga budskap.

 

PS. För den som vill följa initiativet finns de på twitterkonto right2water och den svenska motsvarigheten right2waterswe