Hur mycket kostar den här vyn?
Idag skriver DN (http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/smalta-isar-kan-bli-rekorddyrt/ )att ifall all is på Arktis skulle smälta bort skulle konsekvenserna bli så stora att det skulle kosta hela världsekonomin (!) för att åtgärda problemen.
Just nu är det trendigt att prata om ekonomi tillsammans med ekologi. Överallt i media, i regeringens Färdplan 2050 (http://www.regeringen.se/sb/d/15365) och även inom Vänsterpartiet. För det är ekonomin som styr, men det blir så tydligt att ekonomin inte kan styra när det kommer till miljöfrågor. Särskilt inte klimatfrågan. För det den här rapporten visar, det vill säga att hela världsekonomin skulle gå åt till att åtgärda de eskalerande klimatproblemen, är att klimatfrågan är omöjlig att lösa inom dagens ekonomiska ramar.
Det är att det är modigt att våga att göra en sådan kalkylering, för under min utbildning till miljövetare fick vi ofta höra om forskare som underdrivit sina forskningsresultat för att inte låta alltför mycket som domedagsprofeter. Men rapporten resulterar också i en enorm stress och oro.
Att prissätta ekosystemtjänster diskuteras särskilt livligt just nu, få verkar veta vad dem tycker. Miljörörelsen är försiktigt negativa till det medan regeringen är svagt positiva till det.
Fördelen med prissättandet av ekosystemtjänster, hävdas det, är att naturen (äntligen) skulle få ett monetärt värde. Som det ser ut idag ligger detta värde på noll kronor. Det skulle få ekonomerna att förstå vidden av våra miljöproblem, och jag kan förstå att det är viktigt att ekonomerna förstår hur allvarliga miljöproblemen är. Dock är det inte bara ekonomerna som måste förstå och verka för en mer miljövänlig värld. Snarare är problemet att inga andra värden än det monetära värderas särskilt högt idag.
Det jag förstått av min utbildning är att klimatmodeller ofta är väldigt osäkra och minsta faktor som inte blivit korrekt kan ge mycket felaktiga resultat. Därför är det egentligen orimligt att vi lägger så stor vikt vid dessa simuleringar. Som jag ser det borde vi istället inse att problemen är för stora för att kunna lösas inom de ramar vi lever efter idag. Radikala förändringar i klimatet kräver radikala åtgärder. Att prissätta ekosystemtjänster är inte tillräckligt radikalt. Inte på långa vägar. Det är alltför komplext att försöka sätta ett pris på naturen.
Ett exempel där man försökt och misslyckats är EU:s handelssystem för utsläppsrätter. Priset på koldioxid har sjunkit dramatiskt och idag är det inga summor som i praktiken motiverar företagen att bli mer miljövänliga. Förenklat, ekonomerna satte ett värde som marknaden inte höll med om och därför sjönk priserna. Trots att företagen inte tycker att koldioxiden är värd så mycket så är den ju det facto värd oändligt mycket.
Alltså, det första problemet med att försöka prissätta naturen är att marknaden och naturens verkliga värde går i klinch. Det andra problemet är att prissättandet av ekosystemtjänster inte är en tillräckligt bra lösning för att nå ett verkligt hållbart samhälle. Ett verkligt hållbart samhälle ser fler värden än det monetära. Naturen i sig självt har ett värde. Den står över människan och vi ska egentligen bara ta vad vi behöver. Vi ska använda naturen med respekt och vördnad, inte exploatera den. När vi ska utvinna någon resurs bör de ekologiska konsekvenserna finnas med redan från början, oavsett det går att sätta en prislapp på eller inte.
DN:s artikel är bra. Den visar att det kommer bli omöjligt dyrt att fortsätta leva som vi gör idag. Vi behöver ett nytt paradigm. Ett som ger naturen den legitimitet som den förtjänar. Vi har bara ett jordklot, vi måste värna om det.
Praktik på Europaparlamentet 