Frödirektivet är ännu i sin linda men har redan väckt frågor, oro och ilska runt om i Europa. Rörelser föds och ansluter sig till miljörörelserna och tillsammans protesterar de. Den radikala, färgstarka ekofeministen och miljöaktivisten Vandana Shiva var igår inbjuden till att tala om frödirektivet, något hon gjorde helt utan att skyla sina ord. 550 personer hade samlats på EU-parlamentet för att lyssna, kvällen innan dess hade 600 personer i Gentz kommit för att lyssna på henne där. Vill du veta mer om frödirektivet klicka här.
”Oavsett om det är en tuff kamp betyder det inte att det är ett skäl att inte kämpa.”
– Vandana Shiva
Vandana Shiva gav en del historisk bakgrund och menade att människor förr åt 8500 fler växt- och djurarter än vad vi gör idag. Det industriella jordbruket utarmar den biologiska mångfalden. I det traditionella, ekologiska jordbruket var det naturligt att olika grödor växte sida vid sida för att de kompletterade varandra. De nya genmanipulerade grödorna klarar inte av att samverka. Vilket resulterar i att endast en art växer på en och samma plats, utan att växelverka med andra arter.
Att inspirera arbetarklassen
Jag väckte frågan om hur vi kan engagera människor i storstäder i kampen för ekologiska jordbruk och ”fria frön”. Många människor, särskilt unga inom arbetarklassen, har idag ingen naturlig relation till naturen. Det finns liksom ingen natur i betongen. Relationen till mat handlar snarare om pris än närproducerat. Hur engagerar man dem i kampen?
Shiva svarade att även storstäderna måste medvetandegöras om sin påverkan gällande matkonsumtion. De måste inse att de inte kan vara helt beroende av jordbruket, de måste själva producera maten. Exempelvis genom stadsodling eller balkongodling. We must plant gardens everywhere, som hon sa.
Det miljöetiska perspektivet
Vandana Shiva är en av få som kan tala om miljöproblem i etiska termer utan att bli verklighetsfrånvänd. Hon beskrev hur jorden hela tiden ger människan resurser och genom att bruka jorden rätt ger människan lite tillbaka.
I miljöetiska studier är natursyn ständigt återkommande och det är något som intresserat mig länge. Natursyn är precis som det låter, människans olika syn på naturen och dess värde. I Västvärlden (som också har den dominerande natursynen) har vi en antropocentrisk natursyn, det vill säga att naturen ägs av människan och att naturen är till för människan. Det här är en syn som, i ett starkt antropocentriskt perspektiv, tillåter människan att exploatera naturen för hennes egna syften.
Det jag anser vara väldigt intressant med Vandana Shiva är att hon befinner sig i en gråzon mellan det antropocentriska och det ekocentriska perspektiven (ekocentrism handlar kort om att naturen och människan är lika mycket värda, eller så brukar man säga att naturen har ett egenvärde). Eller så är hon väldigt svagt antropocentrisk eftersom hon dels hävdar att människan och naturen måste samspela, vilket jag skulle tolka som ekocentriskt eftersom det tyder på två jämlika parter. Samtidigt är det tydligt att hon anpassat sig till den västerländska diskursen och talar antropocentrism.
”The biggest economy is the economy of nature, which is not the same thing as commodification.”
Det är en viktig poäng hon gör. Miljön är viktig, viktigare än vår ekonomi och det vore helt fel att tränga in naturen i ekonomins ramar. Det vore att slå spiken i kistan för mycket miljöarbete anser jag. Prissättning av miljö blir dock en helt annan artikel en annan gång.
Ett grundläggande problem med frödirektivet är att mat förvandlats till produkter på en marknad. Skulle människor vara mer medvetna om maten de äter skulle det här aldrig kunna hända. Om man behandlar maten som mat, som något viktigt och värdefullt, skulle frödirektivet aldrig varit aktuellt.
Sustainable Profits
Frödirektivet är en del i ledet för multinationella företag att försvara sina vinstintressen. Medan miljörörelsen talar om hållbar utveckling talar är frödirektivet ett sätt att nå hållbara vinstintressen.
Vandana Shiva menade att de stora multinationella hade några mantran de ständigt upprepar, som ”vi föder världens svältande människor”, ”vi förbättrar samhällena där vi investerar”, ”våra grödor har högre näringsvärden än de traditionella grödorna”. Shiva gav ett exempel på ett företag som lagt till extra näring av järn i bananer. Bananer innehåller många olika näringsämnen, men inte så mycket av just järn, men det gör ju inte bananen till något onyttigt?
Att de multinationella företagen sprider välfärd där de etablerar sig är också en lögn menade Shiva. Hon pekade på det så kallade ”självmordsbältet” i Indien där Monsanto kontrollerar 95 % av bomullsfälten genom sina GMO-grödor och där varannan jordbrukare tar livet av sig. Sjukdomar till följd av farliga kemikalier i kombination med ekonomisk utsatthet är inte välfärd.
Kemikaliesamhället
I västvärlden är det världens uppståndelse och debatt kring kemiska vapen i Syrien, men 1994 dog över 3000 människor i Indien när ett bekämpningsmedel spred sig. Shiva är skarp och tänkvärd. Vi glömmer så enkelt alla bekämpningsmedel och näringstillskott och andra kemikalier i vår egen vardag. Självklart är kemikalier per se inte något dåligt, men deras påverkan för människan och naturen är inte alltid helt utredd. Särskilt heller inte deras påverkan när de samverkar.
Det traditionella, ekologiska jordbruket är gratis, men det industriella, genmanipulerade jordbruket har blivit en dyr affär som också utarmar näringsvärdena i grödorna. Människan leker gud, plockar ut en gen här och plockar ut en annan gen där. Grödorna designas för att vara beroende av bekämpningsmedlen och näringstillskott.
”Frön inte är död materia, det är levande organismer som sprider liv till djur och människor.”
Mat som inte blir mat för människor
72 % av världens mat producerad av småbönder, trots det är världens svältande människor ofta småbönder. En av anledningarna till det är att grödorna går på export och blir till biobränslen i Väst.
Istället för att producera mat till världens människor producerar vi biobränslen till bilismen i Väst, och för våra köttdjur. Egentligen är jag förvånad över att Shiva inte riktigt går in på frågan om köttets påverkan. Eftersom det går åt enorma mängder soja för att framställa kött borde frågan varit uppe på agendan. Jag undrar om det är något hon undviker medvetet eftersom det är en så känslig fråga. Å andra sidan är inte Vandana Shiva den som backar för den obekväma sanningen i det första taget.
Vandana Shiva avslutade sin föreläsning med att säga
”our seed is not a commodity, it is a common. Our water is not a commodity, it is a common. Our school is not a commondity, it is common”.
Praktik på Europaparlamentet 