Sitter och lyssnar på EU-parlamentets diskussion inför COP-mötet i Warsawa i november. Miljöpartisten Carl Schlyter inledde med att kräva att EU ska ta större ansvar, men tycker att kommissionens tal var bra.
Personligen tycker jag Hildegaards tal var rätt innehållslöst. Hon påpekade att världen inte ska förvänta sig att några större beslut kommer att tas i år, istället ska vi vänta till nästa möte i Paris 2015. Dock ska några beslut tas nu som bäddar för bra beslut nästa gång. Det är sorgligt att EU inte har högre ambitioner för klimatförhandlingarna.
Vidare har ingen än tagit upp organisationers förmåga och vilja att göra världen mer hållbar. Företagen nämns flitigt, men ingen nämner organisationerna.
En annan intressant notis är att alla verkar kritiska till EU:s ETS-system. GUE (Vänsterpartiets grupp) säger att ekonomisk tillväxt och business as usual inte är vägen till en ”hållbar utveckling”. De gröna vill höja priset på koldioxid. De konservativa tycker att systemet är för strikt, trots att flera medlemsländer fått större kvoter än de kunnat göra sig av med. Ett av dem är Sverige.
Mikael Gustafsson (V) fick 1,5 minuts talartid och avslutade mycket vältaligt:
I Warszawa måste EU därför erkänna att vi har en historisk skuld och att klimatanpassning är en nödvändig åtgärd. Dessutom måste den religiösa tron på ekonomisk tillväxt måste omvärderas.
Praktik på Europaparlamentet 